Lisa, for now...

Horribel morgon. Synd. Bra lördag. Ofrånkomligt, bortsett från morgontimmarna, är att jag faktiskt är ganska tillfredställd med tillvaron. För tillfället i alla fall. En tanke som slog mig, är att det helt från ingenstans, helt plötsligt då dyker upp möjligheter. Bara för att jag för stunden är nöjd med det mesta, ska då allt behöva överanalyseras och jag överbelastas... Det är tydligen ansträngningarna i sig som förstör det som skulle varit. Så det är alltså det som måste göras. Sluta försöka. Fine. Jag trodde helt ärligt att jag var en av dom som lämpade sig ganska bra till en sådan uppgift. Jag hade tydligen fel. Igen.